Att klara SoR-provet är inte alltid lätt

För införande på hemsidan

Äntligen dags! Vi ska åka iväg för att bevisa att vi klarar SoR-provet den 10/6 vid Sparrsjön utanför Hässleholm. SoR står för "sim och räddning", en aning mindre ambitiöst än "search and rescue".

Sparrsjön utanför Hässleholm Sparrsjön utanför Hässleholm, hur inbjudande som helst

Husse Axel har tagit med mig Kaksi (Lejonklippans Obelix) och syrran Reha (Mathoaka's Walk on Don Donna). Det var på det berömda håret att det blev något prov för oss, för tack vare yttre omständigheter så hade vi inte anmält oss i föreskriven tid. Nu har vi sådan tur att deltagarantalet inte kommit upp i maxantal, utan vi halkade in en knapp vecka före testet och lyckades få plats ändå.

Det är en spännande start, för när vi kommer fram 45 minuter före utsatt tid så är vi ensamma på platsen. På träden vid stranden finns plakat för att informera och bjuda in nyfikna, och där står en annan tid, naturligtvis två timmar tidigare. Har vi missat provet? Bland alla tankar som åker genom huvudet finns svordomar, förundran hur det kan ha blivit ett sådant missförstånd och en del ganska vilda planer på hur jag ska gå tillväga. Det hela löser sig med några telefonsamtal, det står helt enkelt fel på plakaten.

Det är bara Svenska Newfoundlandsklubben som får organisera vattentävlingar- och -tester, och vid just det här tillfället så är det faktiskt fler Leonberger än "njuffar" som ska försöka klara sig genom granskningen av räddningstalangerna i vatten. Förutom oss så kommer Katarina Levd med Baloo (Bukkene Bruse ser Mumintrollet), och jag har lovat att vara förare åt Bibbi Ströms Nima (Lejonklippans Nostalgi Tripp). Hela dagens övningar kan ses i ett bildspel på http://www.leodogs.se/20050610_sor/index.html.

Njuffe i vattnet Njuffe i vattnet, domare Marianne Engfelt övervakar

Första momentet är att simma 50 meter, och medan vi studerar första ekipaget så har vi alla funderingar hur våra hundar klarar av den biten. Katarina tänker på om Baloo skulle komma ihåg att det går bäst att simma om man använder alla fyra benen, jag har aldrig simmat fot tillsammans med Reha och vad Nima skulle göra utan matte var lite osäkert.

Jag har lånat torrdräkt för att våga slänga mig i vattnet, och det är första gången jag provar en sådan i vatten. För er som inte provat, en torrdräkt flyter alldeles utmärkt, det är nästan omöjligt att få ner fötterna om de väl flutit upp till ytan. Ännu en gång tänker jag att det hade varit bra att prova momenten precis som de blir på provet i förväg...

Reha cirkelsimmare Reha simmar cirklar runt husse

Reha har så bråttom att hon simmar cirklar runt mig innan jag kommer igång med simtagen, men det viktigaste är att hon inte simmar på mig.

Kaksi och Baloo simmar så där underbart naturligt och avslappnat som om de inte gjort annat. När det blir Nimas tur visar det sig att det är inte riktigt bra att lita för mycket på att en Leonbergers instinkter ska automatiskt betyda ett avklarat SoR-prov, det är en fördel om momenten är inövade. För att få en godkänd simmning får vi prova två gånger med Nima och det märks nu att domaren är villig att ge hunden och föraren en rejäl chans.

Husse i vattnet Husse flyter som en kork när Kaksi ska hämta

När det är dags för moment två och Kaksi ska hämta mig så får han göra stor omväg för att komma runt mina flytande, sprattlande lemmar, men han kommer så fint intill mig att jag bekvämt kan ta tag i bröstbehåringen och bli dragen till land. Både Baloo och Reha ser att det är någon meter närmare till land om de simmar lite snett tillbaka, och även om de inte återvänder till exakt samma punkt de startat ifrån så godkänns momentet. Nima vill inte ut, oavsett om det är Katarina eller jag som ligger därute. Inte ens torkat grisöra eller godis räcker för att den annars så matfixerade tiken ska simma ut.

Nima har tydligen möjlighet att komplettera SoR-provet med att visa just hämtning vid ett annat tillfälle, utan att det betyder nya avgifter, eftersom hon klarat av det första momentet. Det här borde lära mig att inte vara så inbilsk att det går att få ett självständigt lejon att göra som jag vill utan att ha tränat innan!

Uppställning Från v, Nima (Lejonklippans Nostalgi Tripp), Baloo (Bukkene Bruse ser Mumintrollet), njuffen (Noddie´s Hymer Right to the Top), Kaksi (Lejonklippans Obelix) & Reha (Mathoaka's Walk on Don Donna)

Trötta och trots allt glada ställer vi upp för fotografering av oss som orkat stanna kvar tiden ut. Det blev fina rosetter till Kaksi & Reha som bevis på prestationen. Newfoundländaren som syns på bilden är domaren Marianne Engfelts. Nu är det "bara" att träna på momenten i startklass, det här med vatten verkar helkul!!!

Vid tangentbordet/ Axel Schäring