Lika eller olika?

Fundering endast på hemsidan

Här sitter jag och filosoferar över två halvsyskon, Lejonklippans Obelix "Kaksi" och Lejonklippans Ruff-N-Tuff "Tuffan". De delar hälften av generna med samma mamma, och då borde de vara rätt lika?

En liten tillbakablick ger att Kaksi blev vald för att vara lugn och harmonisk även om han var rätt försigkommen i sin kull. Tuffan valdes ut som den kaxigaste! i hela kullen med stor arbetspotential och mycket motor. Att hon är livligare är då egentligen inte så konstigt, men vi tar en titt på hur de skiljer sig.

Där Kaksi som valp blev försiktig, där skäller Tuffan till och vill rusa fram för att undersöka. Det kan gälla smällande markiser, parkförvaltningens smygande elmoppar eller mystiska skuggor i mörkret. Riktigt skrämmande saker som fyrverkerier, lågflygande jetplan eller gatsopmaskinen på kullerstensgatan får Tuffan att sätta sig ned en kort stund. Hade Kaksi råkat ut för liknande händelser när han var i samma ålder så tror jag att han blivit rätt skraj.

Kaksi kom hem till oss i princip rumsren. Tuffan märker allt som oftast upp sitt revir även inomhus nära två månader efter hemkomst. De nattliga vanorna ska vi bara inte tala om. Tuffan sover max tre timmar åt gången, sedan så har hon bustajm och vill få med hela flocken på nya äventyr. Kaksi sov som en stock när han var valp, och värdesätter sin skönhetssömn fortfarande.

Visst hade Kaksi en del strumpor på sitt samvete, men hans syster är helt makalös. Hon biter sönder kläder, böcker, möbler, väggar och allt som är någorlunda löst upp till drygt en meter från golvet. Om det inte sitter löst, så kommer det snart att göra det… och Tuffan har en träffsäker smak för de dyrare, inbundna böckerna, mjukt anillin-läder eller ekmöbler.

När det sedan gäller inlärningen så hade Kaksi en förmåga att fatta första gången, även om farten i momenten fick instruktörerna på brukshundsklubben att börja gäspa. Otroligt lättlärd. Tuffan fattar också fort, men hon utför fort också… fort och ofta fel. Hon är mer lik en Border Collie i sitt sätt att lära. En utmaning att ha en utpräglad "måste gasas upp"-hund och en "nu tar vi det varligt"-hund av samma ras.

Där Kaksi var väldigt signalkänslig för att tex ligga still när det var dags för kloklippning, eller stå bra för att kunna borstas så är det inte riktigt lika lätt med "miss kvicksilver". Hal som en ål, och med myror i brallan så far hon runt som om hon fick betalt för det!

Det återspeglas en del på smeknamnen också. Kaksi fick snabbt heta "pluttis", "lilla gubben" och annat småsött. Tuffan är växelvis "krokodilen", "monstret", "lilla-Vilda" och "skithund" (hon har stor aptit och näsa för bajs). Bra dagar heter hon "tuffe-luffan" eller "lilla hönan".

Nu kan det förstås vara så att tiden "läker alla sår" och att jag faktiskt glömt hur mycket bus Kaksi hittade på som liten, och hur mycket jobb han krävde. Ändå känns det som om det nya lilla yrvädret är en hel hund mer än vad Kaksi var. Låt oss se om jag kan ta vara på och utveckla all den energin i en bra lydnads- och vattenhund.

Only time will tell!