Vattenläger i Backamo 2005-11-18 » 20
Mitt i vintern?

Införd i LB-Nytt 01/2006
Jag var för koncentrerad för att hinna ta bilder...

Ska man ta med yxa för att hugga upp en vak?
Är det meningsfullt med landträning av vattenövningar?

Det kändes som ett nytt grepp av SNK Västra att anordna ett läger där vi pratade om mentalitet, inlärningsmetoder och lyckades kombinera detta med praktiska övningar samt lite sök & spår. Platsen var natursköna Backamo sydöst om Ljungskile eller norr om Göteborg.

När det nu var Newfoundlandsklubben som stod som organisatör var det extra roligt att så många leonberger med förare hittat hit;

  • Lena S/ Beethoven
  • Ann-Sofie M/ Sigge
  • Marie B/ Saga
  • Katarina L/ Baloo
  • Axel S/ Kaksi
samt rätt många nuffar, tre landseer & en spansk vattenhund. De allra flesta deltagarna har stor eller mycket stor kännedom om åtminstone sin ras i egenskap av tävlande, uppfödare och/eller domare, så det känns både lite skrämmande men samtidigt utmanande att vara med som nyblivet vattenekipage.

Gänget samlat inför avslutningen Gänget samlat inför avslutningen (foto: Liz-Beth)

Ove Andersson inledde med att få oss att titta på våra hundars mentalitet i de termer mentaltestet/korningen använder. Genom att förstå hur hunden kopplar till en retning, vilket tröskelvärde som hunden har för olika retningar, dess koncentrationsförmåga och hur hunden avreagerar för att kunna starta nytt arbete efter en händelse bygger Ove upp en kedja av resonemang som är av betydelse för en hunds förmåga att arbeta. Det viktigaste i budskapen var;

  • lär känna din hund
  • läs av din hund
  • hjälp honom/henne att lösa problemen som är för stora för hunden själv
  • miljöträna
genom att försöka förstå just din hunds kombination av hårdhet, temperament, skärpa, mod, motivation mm.

Ove refererar till Sven Järverud och hans termer i fråga om inlärning. Hur vi som förare ska förstå vilket aptitbeteende vi vill använda för en övning, vilken handling vill vi se och förstå vilken del i sluthandlingen vi vill sluta med. För spår är retningen av lukt, syn & hörsel det som startar beteendet, handlingen att smyga & sätta fart i jaktbeteendet och sluthandlingen själva gripandet. Eftersom det handlar om jakt i hundens ögon finns förutom gripandet ett skakande, en demonstration av bytet och själva slakten med i instinkten, och där måste föraren kompensera i sin belöning för det som hunden inte får ut av sin instinkt.

Inlärningen bygger på att rätt retning används, att alla hundens beteenden är startade av antingen instinkter för jakt, flock, försvar eller undersökande beteenden. Inkallning tex som utnyttjar ett flockbeteende bör då inte belönas med jakt (kast med boll).

Nästan alla moment i vattenarbetet innehåller jaktbeteende, så vi fick råden att (tidigt) bygga upp ett föremålsintresse, få upp motivationen att gripa/ta i många situationer. För att förstärka flock-beteendet så krävs tex koncentrationsövningar, och för att stärka försvarslusten (dra bytet till land) så ska vi jobba med kampbeteendet. Även om det inte är så mycket lydnad med i vattenmomenten så är "bruksiga" egenskaper hos hunden något som gör inlärningen lättare, och dessa egenskaper kan man utveckla tidigt hos valpen.

Kari & Odd-Arne Lund var mycket tydliga att inlärning handlar om att varaktigt befästa ett beteende. De använder en metod att lära ut apportering som bygger på "Skinners låda". Låt hunden få belöning för sitt "rätta" beteende sex gånger så kan den det den sjunde gången. Då är det läge att höja svårighetsgraden. Deras metod utgår från att momentet lärs in bakifrån, först belönas endast intresse för apporten, sedan nosning, sedan gripandet, sedan gripande/avlämnande, gripande med backande förare som kräver att hunden förflyttar sig osv. Det är hunden som själv ska ta initiativet i respektive steg, föraren ska vara tyst ända till dess steget med själva gripandet är inne. Då kan man säga "apport" för att befästa kommando-ordet. Deras hundar hade lärt sig att det gällde att leverera i "mors" hand, och de slapp en massa tragglande med "håll fast" osv. På Kaksi som motvilligt lärt sig apportera på ren lydnad, gick det att på kort tid få upp ett villigt gripande.

Våra norska vänner var också mycket bestämda i att vattenarbete kan man inte lära ut ensam, faktiskt så är figuranten i inlärningen viktigare än föraren. Det är figuranten som startar retningen i många fall, och som alltmer ska tona ner retningen för att få beteendet varaktigt. Det är därför jätteviktigt att vi hittar tränings-figuranter som är positiva och engagerade i oss och vår hund!

Vi hann med att göra en del praktiska "vänj dig vid figurant"-övningar, lite sök eller spår under Inga-Lill & Benny Svanstedts ledning och att gå några moment ur mentaltestbanan för att lära känna vad vi har i snöret lite bättre. Mycket lärorikt, utan att säga för mycket så visade våra leonberger upp förmågor att lösa sin överraskning/rädsla på rationella sätt, vilket inte var fallet med alla deltagande hundar av andra raser. Dessutom hade vi två trevliga kvällar tillsammans, med mycket mat och god stämning. Spänning hade vi också med en uppsättning borttappade bilnycklar, en hund instängd på rummet av en nerramlad fastkilad klappstol som blockerade dörren och hemvärnsövning med knallande vapen runt om.

Det fanns nog väldigt höga föresatser inför kursen, så även om vi inte nådde riktigt ända fram med att fullständigt analysera de mentala skillnaderna raserna emellan eller momentinlärning av repföring så fick jag ut oerhört mycket av både föreläsare och andra deltagare. Helt klart finns mycket att vinna på landträning av vattenmoment, och att dela erfarenheter samt hjälpa andra. Inte blev det sämre för att jag fick klia senaste SM-vinnaren i vatten eller att vi vann ett presentkort på ett års försäkring! Det här var inte vårt sista läger! Ett stort tack till föreläsarna och arrangörerna Palle, Britt, Liz-Beth mfl som såg till att det blev så bra!

Axel & Kaksi