Betraktelser från första sommaren

Införd i Leonberger Nytt nr 03/2004

När man som vi är nygamla hundägare, så trodde vi att vi visste vad vi gav oss in på när vi skaffade Leonberger. Fel och åter fel!

Många att hälsa på blir det! Bekantskapskretsen och släktingar är numera indelade i två kategorier; de vi gärna umgås med (hundälskare) och de som vi bara träffar när vi måste (hundrädda, hundambivalenta och övriga). Storleken på hunden verkar förstärka allas reaktioner. Det förvånar mig stort att människor vi trodde vi kände väl kan bli som förbytta vid åsynen av den ”lilla” valpen. Stöddiga killar blir jättefjantiga och rullar runt på gräsmattan under utlåtande av gnyende, mumlande ljud. Vanligtvis stabila flerbarnsmammor som nästan klättrar upp på möblerna med ännu lustigare ljudackompanjemang i det högre tonregistret… eller tvärtom… det går helt enkelt inte att förutse!

Kaksi resande ståndsmässigt Det här med resmål har förändrats för oss på andra sätt. Det vi ”alltid gjort”, nämligen att åka till Finland, fick ställas in i år då inte resultatet från sista? rabiessprutan hann komma före tänkt avresa. En stor förändring för familjen. Alla andra resmål har valts efter närhet till hundbadplats, så liten fästingplåga som möjligt och tillgång till luftkonditionering. Det känns helt naturligt nu, men när jag tittar tillbaka så verkar det lite halvkonstigt.

Regelbundna rutiner får man också försöka sätta. Det här med mattider och näringslära har väl varit ganska viktigt med våra fyra barn, men för valpens skull blir det plötsligt jättenoga. Varje munfull och tugga granskas, portioner ska fram i rätt tid och frågan är om han inte äter bättre än husse och matte. Nya favoriter för sommarens ”lilla extra” är fryst rådjurstek och extrafin gräddglass. Tro inte att han äter BigPack-glass inte!

Åtminstone jag har varit riktig soldyrkare, varje strimma av ljus har jag jagat rätt på från tidig vår till sen höst. Numera så gäller ett liv i skuggan, där vår lille pluttis ligger bredvid och slappar. Faktiskt så är det både skönare och nyttigare än livet FK (Före Kaksi).

Det lilla grustagetHund påverkar städvanorna också. Vi är välsignade med badstrand på trevligt promenadavstånd även i sommarvärmen, och det betyder att vi lärt oss att uppskatta små sanddyner inomhus. Vart han lägger sig så ramlar det ur några hekto sand när pälsen torkar. Vi har aldrig varit städningsnarkomaner, men aldrig trodde jag att vi skulle vänja oss vid sådana mängder sand inomhus att det inte känns bra att ta fram dammsugaren. Vem orkar byta påse flera gånger för en städning? Vi har dessutom centraldammsugare med jättekapacitet! Numera är det vanligt med en "förstädning" med sopskyffel, en "uppsugning" med dammsugare och en "färdigstädning" med mopp.

Sedan är det helt underbart att ha en hund som är så kärvänlig, som ”kan kommandon”, som kan gå lös och komma när vi kallar, som klarar av att stanna på tomten trots passerande kaniner, hundar, katter och cyklister och som framförallt inte norpar något från grillen eller bordet. Allt det där vi var förberedda på att behöva bevaka om och om igen, bara fungerar efter någon enstaka tillsägelse. Helt enkelt underbart!

Nu ser vi fram emot hösten, med lite mildare temperaturer så att allt buset kan komma fram. Det ska bli lydnadsträning, mycket badande och lite spår för att hålla igång både kropp och knopp. Vi kanske ses på någon lejon-träff eller utställning i höst?!?

Axel och Lejonklippans Obelix ”Kaksi”, numera 7 månader, 73 cm och 52 kg.